Avund är bra!

Avund, det har vi alla känt någon gång eller hur? Den här texten kommer att vrida och vända på en del tankar kring avund och jämförelse med andra människor som vi alla har, och som i grunden är en fantastisk drivkraft och överlevnadsmekanism. Någonting som lätt väcker avund är ekonomiskt överflöd. Det är inte för att vi människor är ett ogint och missunnsamt släkte – det handlar om vår fantastiska stenåldershjärna som är fenomenalt programmerad för att säkra vår överlevnad. Det finns anledning att vara tacksam för det.

Tänk dig att du heter Aur, Ursa, eller något liknande. Du bor i en grotta med din grupp människor – din grottbjörnsklan. Ni är ganska många för det är ingen liten fjuttgrotta ni bor i utan en rejält tilltagen en, som sträcker sig djupt in i berget med många grottgångar, vindlingar och vrår. Ingången är smyckad med ett par imponerande mammutbetar. Ni fällde en enorm mammut för några månvarv sedan och ditt hjärta är fullt av stolthet varje gång du kommer hem och tänker på hur fantastiskt modig och skicklig er jaktgrupp är. Du hör ihop med de här människorna, ni har mat att äta och ni älskar att klia varandra i hårbotten. Härligt!

Vid den falnande elden på kvällen berättar Oar för alla som vill lyssna att klanfolket borta vid Flintklippan nu har rest ett par ännu större betar vid sin grottöppning. Din låga stenålderspanna rynkas över dina smalnande ögon och du knyter dina händer så hårt kring ditt avgnagda köttben att det går itu med en kraft som får dig att studsa. Större mammut…de är ännu skickligare jägare än ditt folk och du. Ännu modigare. Du mår nu jättedåligt och kan bara tänka på hur misslyckade jägare ni egentligen är för att era mammutbetar tillhör en liten mammut. Jätteliten. Ingen i din klan kan jaga och ni kommer att svälta ihjäl.

Det här är vad som händer i våra hjärnor när vi tar in information om att någon har någonting som vi upplever som en överlägsen tillgång. Hjärnan översätter omedelbart informationen till ett hot mot vår överlevnad. Det är naturens avsikt att vi ska reagera på informationen och må uselt. Det skärper i förlängningen våra sinnen och tvingar oss till handling.

Var glad över att din hjärna har kvar sina primitiva överlevnadsmekanismer. När vi ger dessa mekanismer ett namn som till exempel ”jämförande” så har vi kopplat en värdering till mekanismen och det är i vår samtid vanligt att man ser på jämförande tankar och avund som en karaktärssvaghet.

Tänk dig nu att du kommer ut ur din grotta nästa dag och så har klanen med de enorma mammutbetarna ristad in bilden av när de fällde mammuten på varenda trädstam i skogen. Den tidens Instagram! Och inte nog med det – de dunkar sin segervissa jaktberättelse på en trumma dygnet runt som en ständig påminnelse om sin överlägsenhet och sina proppfulla köttförråd. Facebook. Rytmen är som ett hån mot dig och ditt liv…men vänta bara…du går in i grottan och du har en plan. Ni ska visa er styrka och ert mod vid nästa jakt. Olika medieteknik men samma reaktion hos stenåldershjärnan.

Så nästa gång du känner dig avundsjuk eller till och med missunnsam, ha fördragsamhet med dig själv och tacka din pålitliga hjärna för att den fortfarande har funktioner som intelligent utnyttjade är fantastiska drivkrafter. Den för handlingen framåt helt enkelt. För vi behöver ju inte fastna i funderingar över grannens grotta och hur den är utsmyckad, eller hur!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s