Kärlek och rädsla

Eifel.png

Jag är så inspirerad idag! I helgen var jag i Paris på en stor födelsedagsfest. Bara det! Paris om våren. Det hällregnade men var ändå fantastiskt. Jag hade ett mycket spännande samtal med en gammal vän från studieåren och som arbetar på hög nivå inom den internationella finansvärlden. Mellan två destinationer där vi åkte buss mellan olika trevligheter innan fördelsedagsmiddagen, gjorde vi vårt bästa för att uppdatera varandra. Det var helt klart att han är i flow och gör något han älskar, för när han berättade om vad han gör och vilka han jobbar med så ryktes jag fullständigt med och kände den där underbara känslan av att själv vara ostoppbar, kreativ och i flow.

Jag kände mig lite osäker när jag skulle berätta vad jag gör och hur jag tänker kring pengar, psykologi och de mer känslomässiga fält och dimensioner inom oss och som formar våra inre världar och påverkar hur vi tar beslut om vad vi kan och inte kan. Skulle jag låta flummig och konstig? Men eftersom jag alltid känt mig väldigt trygg och hemma med den här vännen så censurerade jag mig inte utan berättade ur hjärtat vad jag tror på och vad som leder mig.

Jag berättade om idén jag har hur vi människor agerar utifrån två fält: kärlek eller rädsla. Vi talar inte om romantisk kärlek nu utan om den grundläggande underbara känsla som innefattar allt och inte är villkorat. I kärleksfältet finns till exempel: kreativitet, tillit, mod, generositet, samhörighet, förlåtelse, förståelse, skratt, trygghet, ömhet. Ja, ni fattar…en massa bra trevliga saker helt enkelt. I rädslefältet finns saker som gör en lite kantig och frustrerad: skuld, konkurrenskänsla, försvarsmekanismer, undvikande, skvaller, gnäll, självförnekelse, oförsonlighet med mera.

När man förstår att vi alla har dessa fält och reagerar, agerar, tänker och känner utifrån ett av dessa blir man tydlig inför sig själv. Det blir lättare att ”ta tempen” på vilket fält man befinner sig i. För att tydliggöra: om jag är arg på någon så är jag i rädslefältet. Ilska hör dit. Om jag vill kan jag välja att reagera utifrån kärleksfältet i stället. Vad händer då? Då sker förlåtelse och försoning. Det är mycket skönare. OBS! jag säger inte att detta är lätt! Det jag säger är att det går att transformera precis allt när man väl är medveten om dessa två fält. Det kan krävas en livstid vad gäller vissa saker men det går.

Det var så uppenbart att min gode vän i sitt yrke och i sitt kunnande är i kärleksfältet, liksom de han har privilegiet att ha omkring sig. Det kan låta underligt för vi talar om människor som i sina händer och i sin kompetens har uppfunnit och har kontroll över finansiella instrument som styr över världens ekonomi. I alla fall jag har lätt att associera detta med girighet, cynism och snöd vinning. Om jag anstränger mig kan jag för en kort stund frigöra mig från dessa grundantaganden och koncept som jag skapat kring ”storfinansens aktörer” och bara se dem som människor som gör det de verkligen vill, med glädje och inspiration.

Det är alltid spännande att träffa människor som med glädje gör sin grej. Oavsett om det är att göra origamidelfiner och sätta ihop dem till enorma gardiner som statement för att stoppa valslakt, eller om det handlar om att skapa instrument för att styra finansiella flöden; människor som följer sin inre kraft och ger utlopp för den är helt enkel kul att lyssna på, berikande att vara med, spännande att tala med.

Så där satt jag och tänkte; ”Undrar om jag kan intervjua den här personen någon gång och går mer på djupet hur hans värld är och hur han ser på pengar. Är han rädd för något och vad är det i så fall? Har han någonsin tänkt kring pengar på ett annat sätt? Vilka är hans tidigaste minnen av pengar och samtal kring dem?” Det skulle bli en fantastiskt intressant intervju.

Och så satt jag där och självcensurerade mig och ville inte verka fånig (rädslefältet). Så jag föreslog inte detta. Jag sträckte mig endast till att säga att pengar är mycket mer än vad vi lärt oss tro; pengar är energi och att jag håller på att undersöka detta i en blogg.

Och då säger han: Du skulle kunna komma och föreläsa om det hos oss, du skulle kunna ge din syn på vad pengar också handlar om utifrån andra perspektiv.

Jag upplever den frågan som väldigt ödmjuk.

Då vågade jag förstås säga att jag suttit och tänkt detsamma; att jag ville veta mer om den värld han och hans kolleger och partners med sådan lätthet orienterar sig och agerar i. Den värld där deras kreativitet och glädje hittar sina kanaler.

Ödmjukhet är agerande utifrån kärleksfältet.

 

 

Svinbra med spargris

 

SPARGRIS STILISERAD.png

Häromdagen skrev två sparekonomer i en av våra stora dagstidningar en artikel om barnsparande och hur man förmedlar vad pengar och sparande innebär. Ett hett tips de förmedlade var att skaffa en spargris till barn, så att känslan av pengar och att ha dem nära och känna hur samlingen blir större utgör en grund för barnets sätt att förstå sparande.

I den digitala ekonomin vi nu lever med, kan en penninggåva i form av en sedel i ett fint kuvert mer bli ett problem för mottagaren, som behöver leta upp en sedelautomat för att mata in tillgången på kontot så att gåvan digitaliseras och ingår i ett sammanhang som är gångbart överallt vilket kontanter inte längre är.

Jag hoppas att spargrisar fortsätter att tillverkas, köpas och användas. Jag hoppas att deras trinda magar fortsätter att vara en skramlande och prasslande skatt som kittlar ägarens urgamla samlarinstinkt. Så tipset från sparekonomerna är klokt; inte bara barn, utan alla människor har sinnen och att se, känna och kunna ta i en tillgång är viktigt. Betingning sker via våra fem sinnen.

Nu är den digitala ekonomin här och pengar är för de flesta av oss siffror på en skärm.
Hemma hos oss finns sedan ett år eller två inte längre någon burk med slantar (som ofta visade sig vara rätt mycket när vi någon gång om året satt och Pippi Långstrumpräknade våra mynt). Slantarna kunde ju komma väl till pass i parkeringsautomater till exempel, eller glädja någon affärsidkare som hade kort om klirr. Numer blir ingen glad om jag kommer med hundra mynt som betalning.

Jag har den senaste månaden läst en mängd artiklar på nätet om hur digitaliseringen påverkar vårt sätt att se på sparande och att spendera. Här är en gratis nedladdningsbar e-bok som jag verkligen lärde mig mycket av:

 

How to talk money with children

Kan du se ditt framtida jag?

Ekonomen Richard H Thaler (ekonomipriset till Nobels minne 2017), studerar människans beteende i förhållande till ekonomiska beslut. Det här är ett enormt intressant ämne och skälet till att jag skriver den här bloggen är att jag under åren alltmer fascinerats av hur självkänsla och den privata ekonomin är sammanflätade. Jag har sett det i min egen utveckling, och jag har sett det under alla år av arbete med människors i livs- och yrkesmässiga förändring, där ekonomin genomgående behöver tas med i processen.

Här plockar jag ut endast en sak som Thaler för fram; att förmågan att föreställa sig och känslomässigt knyta an till sitt framtida jag påverkar ens sparande. Det kan verka helt självklart när man uttrycker det så här, men i förlängningen så handlar det som jag ser det om att utveckla medkänsla med sig själv, selfcompassion. Man tar helt enkelt hand om sig själv på ett bättre sätt om man utvecklat denna känsla. Det brukar ju lite putslustigt (och cyniskt tycker jag) heta att ”Bästa sättet att bygga en förmögenhet är att redan ha en”. Jag är absolut säker på att bästa sättet att bygga en förmögenhet är att ha en god självkänsla. Eller så menade den som myntade uttrycket att förmögenheten som behöver finnas där för att bli rik egentligen är självkänsla. I bibeln finns ett mystisk konstaterande: ”Ty den som har, åt honom ska vara givet så att han får över nog; men den som icke har från honom ska tagas också det han har” (Matteus 13:12). Jag har undrat mycket över denna text och min tolkning är att det handlar om den inre känslan som manifesterar sig i det yttre livet.

Ekonomipriset 2002 gick till psykologen Daniel Kahneman. Har ni läst hans fantastiska bok Tänka, snabbt och långsamt (Volante 2012). I korthet pendlar vi människor i vårt tänkande mellan två tankesystem som har helt olika takt. System 1 är snabbt och automatiskt, vi behöver inte skärpa oss eller fokusera i system 1. Gå och tugga tuggummi är ett exempel på detta system. System 2 däremot, kräver fokus; man blir störd och kommer av sig om någon börjar prata när man är inne i att räkna hur många mått kaffe man just håller på att mata kaffebryggaren med. För att förenkla saken ordentligt.

Kahneman för fram tanken att när vi sveps iväg snabbt och intuitivt, tar vi egentligen inte hänsyn till vad som är bäst för oss i stunden. Det är befriande att veta tycker jag, för hur många irrationella, känslomässiga beslut har jag inte själv tagit (och kommer att ta) avseende att spendera pengar?

Jag hävdar – och eftersom jag starkt tror på min egen tes – så tolkar jag forskningen jag nämnt som att ökad självrespekt, självhänsyn, självkänsla (kärt barn har många namn) resulterar i sundare beslut och en bra balans i de två systemen av tänkande.

Det är komplext att vara människa och vi har alla med oss olika erfarenheter som har skapat vår självbild. Därute i cyberrymden finns en massa bra redskap för att bygga sig starkare inifrån. Här är en länk. Mycket nöje!

https://self-compassion.org/category/exercises/

Förstå ditt ekonomiska beteende – 8 avgörande frågor

Att tänka sig tillbaka till barndomen och återuppleva de tidigaste minnena, intrycken och känsloupplevelserna av pengar kan vara till stor hjälp för att komma till insikt om sitt ekonomiska beteende.

Här presenterar jag 8 viktiga frågor du kan ställa dig för att förstå de mönster som kan ligga till grund för ditt sätt att hantera din ekonomi och relatera till pengar:

1 Vilket är ditt tidigaste minne av pengar?

Kände du dig klok, duktig, uppskattad och kompetent, eller kände du dig på något annat sätt, kanske skamsen, underlägsen eller förvirrad?

Mitt tidigaste minne är när en förmögen släkting gav mig femtio kronor om jag slutade hicka. Han visade mig femtiolappen och mina femåriga ögon spärrades upp av chocken och hickan slutade tvärt. Det skedde vid en middag och rönte stor uppståndelse. Det skapade stor förvirring hos mig; fick en vuxen inte hantera pengar som han ville? Var femtio kronor alldeles för mycket för en femåring att hantera? Femtio kronor var mycket pengar så det fick massor av tvetydiga innebörder. Det jag tog med mig var nog laddningen. Det här var inte ett helt lämpligt hanterande av pengar. Men jag var tjusad av generositeten och beundrade handlingen. Medan andra förkastade den.

2 Hur användes pengar i din familj?

Använde man dem till att belöna, straffa (utebliven veckopeng), överleva, imponera, kontrollera, hjälpa andra, ha kul, köpa tillgivenhet, uppnå mål eller någonting annat?

3 Hur talade man om pengar?

Hörde du dina föräldrar gräla om dem eller vara bekymrade? Talade man uppskattande om pengar och vad smidigt det är att ha dem? Talade man nedlåtande om ”de rika”? Utmålades de som onda? Eller talade man i uppskattande ordalag om människor med pengar? Hände det att du kände uppgivenhet inför sättet man talade om detta?

4 Vilken ekonomisk nivå var din familj på?

Upplevde du att din familj var rik eller fattig. I så fall varför? Nästa fråga blir: vad innebär det att vara rik respektive fattig? I mitt tidigare inlägg nämnde jag att jag fick fattigdomssignaler fast vi var välsituerade. I mitt fall blev detta ett förvirrat ekonomiskt beteende där jag hittade på att ”pengar inte var viktiga” för mig. Fast det var de ju. I mitt inre. Men det tog alltid energi att fundera kring ekonomi. Det var då det! Innan min ekonomi blev min vän. En rolig, spännande och inspirerande sådan.

5  Vilka mönster fanns i din familj när det gällde att spendera pengar? Hörde du ofta ”vi har inte råd”? Eller sa man att ”vi väljer att göra detta med pengarna i stället för detta?” Det är avsevärd skillnad mellan ”inte ha råd” och att ”vi väljer just nu att använda våra pengar till något annat eller helt enkelt spara dem”.

Klagade man över hur dyr tex julen var eller gladde man sig åt den och du kände förväntan?

6 När började du tjäna egna pengar?

Hur kändes det? Kände du dig kraftfull, glad och självständig, eller kände du dig obekväm? Hur känns det idag att tjäna pengar?

7 Vilka signaler fick du kring arbete och karriär?

Uppmuntrades du att tänka storslaget om din framtid eller fick du rådet att välja någonting säkert men blygsamt och inte så roligt? Var stora drömmar kopplade till rädsla för fattigdom?

8 Vad förväntar du dig av pengar?

Förväntar du dig endast att kunna betala räkningarna varje månad eller förväntar du dig att de ska arbeta för dig genom att investeras på ett sätt som gör att de växer? När du tänker på en klumpsumma som du ”får över” en månad, hur tänker du om den? Ska den användas till något kul? Ska en del av den finnas kvar? Du kan ge pengar liv så att de växer och frodas. Precis som du själv vill växa och frodas. För att göra det behöver du ha rätt förutsättningar. Det behöver pengarna också!

Känner du dig osäker på hur man gör? Var lugn. Här är hjälp på väg. Jag kommer att ta dig till ditt första steg mot sparande och ett nytt tänkande i små lättfattliga steg. Det är ingen djungel. Och man behöver inte ens prata med en bankmänniska. Allt kan göras på nätet.

Och sist men inte minst! Även professionella sparekonomer har ibland pengar på ett vanligt bankkonto med nästan noll ränta! Otroligt men sant! Man skjuter upp det där med att kolla upp ett bättre konto till en annan dag. Ta steget och kolla bästa sparkontona via den här suveräna länken. http://www.compricer.se

Sov sen lite på saken men ha inte pengarna i madrassen. Där är räntan lika obefintlig som på vissa storbankers sparkonton.

Är du en ekonomisk Dr Jekyll och Mr Hyde?

I min ursprungsfamilj förmedlades dubbla budskap avseende pengar. Jag vet att jag är långt ifrån ensam om den erfarenheten och kan bara hoppas att jag som förälder förmedlat en mer samlad och positiv bild av vad pengar är och hur roligt och trevligt det är ha dem i sitt liv.

Familjen hade tillgångar i form av ett fastighetsbestånd vilket borde ha kunnat förmedla en rikedomskänsla. Det gjorde det inte och jag minns att jag helst ville undvika att lyssna på hur svårt och dyrt det var att vara fastighetsägare. Pengar blev lika med bekymmer och alltså någonting negativt.

Jag har ofta undrat hur jag ända upp i trettioårsåldern fortsatte att skapa många problematiska händelser som alla var relaterade till hur jag hanterade pengar. Med facit i hand ser jag klart hur jag bar med mig denna splittrade bild: pengar innebar bekymmer och var samtidigt någonting man måste ha. Mina föräldrar berättade ofta och med beklämda miner om hur fattiga de varit som nygifta och boende utomlands och hur förfärligt det varit. Jag blev jätterädd för fattigdom och jätterädd för rikedom. Följden blev att jag varit en ekonomisk Dr Jekyll och Mr Hyde, eller för att vara mindre dramatisk; Spara och Slösa i en och samma person. Inte kunnat bestämma mig. Som att gasa och bromsa samtidigt.

Numer får jag inte en klump i magen när jag tänker på pengar. Tvärtom. Min inställning till pengar har ändrats i takt med många andra hindrande föreställningar och beteenden jag brottats med. Jag vill inspirera så många som möjligt att hitta en ekonomisk kompass som känns trevlig att ha och som helt säkert innebär att pengar får en helt ny innebörd och att ge så många som möjligt verktyg för en god ekonomisk självkänsla.

Om pengar kunde känna och tänka

En podd jag följer varje vecka som förmedlar intressanta perspektiv på pengar och ekonomi är #Rikatillsammans med Jan och Caroline Bolmeson.

Här har vi folkbildning när den är som bäst tycker jag. Min önskan med Hej Pengar är att man från min blogg ska få lust att söka sig vidare till bloggar som Rikatillsammans.

Jag blev full i skratt och samtidigt rätt brydd av följande exempel i samtalet mellan kognitionsvetaren Elin Helander och Jan Bolmeson i podd #84.

Jan Bolmeson: ”…Jag brukar använda det där exemplet med en lampa. Att man ska åka till en affär och köpa en lampa för 1000 spänn. Sedan precis när man står i kassan så säger någon att man kan köpa samma lampa i en affär två kilometer bort. för att spara 500 kronor. Alla hade gjort det.

Då tar jag exempel nummer två. Du ska köpa en ny bil för 300 000 kr, men den finns tillgänglig för 299 500 kr två kilometer bort. Hur många hade åkt till andra bilhandlaren? Då är det typ ingen.”

Jag känner tyvärr igen mig och det innebär att jag ser värdet av femhundra kronor olika beroende på sammanhang. Pengar får då två värden: ett som jag hittar på beroende på situation och ett annat som står i förhållande till andra valutor och inflation. Det är något att fundera över. Jag har gått genom livet och givit pengar ett hittepåvärde avseende oändligt många situationer där exakt samma summa ibland är värdelös och ibland så stor att jag ansett att min månadsbudget spräckts.

Så vad jag nu kommer att fundera vidare över är, om det verkligen är så att min ekonomi ska vara indelad på ett sätt att kronans värde skiljer sig avsevärt beroende av sammanhang – min bostadsekonomi och mitt bostadsägande till exempel, handlar om så avsevärda belopp att summan femhundratusen framstår som marginell, medan ett tillskott på femhundratusen i min hushållsekonomi framstår som enorm.

Jag tror att om pengar kunde tänka och känna så skulle de gilla att ha ett och samma värde för mig och bli behandlade därefter. Precis som i vänskap; mina vänners värde ska ju inte gå upp och ned beroende på sammanhang (även här kan det finnas anledning till vidare reflektion). Det är precis vad den här bloggen handlar om: att bli vän med sina pengar och med sin ekonomi.

Lästips

Shoka Åhrman & Frida Treschow (2018) Medveten ekonomi – en vardag med guldkant, Stockholm Natur & Kultur.

Shoka Åhrman är nationalekonom och Frida Treschow jurist. Deras bok tar upp ett jätteintressant begrepp ”psykonomi”. Man hör vad det handlar om eller hur! Här är ett citat ur boken:

”Bakom tankarna om en Homo economicus ligger idén om att människan är rationell, strängt kalkylerande, nyttomaximerande och självisk. Det är utifrån dessa tankegångar som många ekonomiska teorier är uppbyggda, medan modern psykologisk forskning visar att detta inte är rätt bild av människans faktiska handlande”